Hej hej!
Har packat väskan och ska bara upp till Subway och köpa lite frukost sen är jag klar för att åka hem igen. En lärorik resa har det varit minst sagt och den har lett till en hel del soulsearching. Kommit fram till diverse saker men man kan ju lugnt säga att det är skrattretande när man ser på saker och ting i efterhand. Dåligt beteende skall aldrig belönas, men det är just det jag gjort under dessa åren. Det har lett till att jag har satt mig själv i en situation där jag tillåtit mig själv att bli överkörd, för det var helt enkelt enklast så. Ser det som att jag blivit förgiftad under dessa år, så nu handlar det endast om att suga ur giftet och återställa mig själv till den människan jag VILL vara och endast omge mig med personer som förtjänar det.
Känns surt att det har gått så många år, men men, man lär så länge man lever. Bara att resa på sig ännu en gång – lite snyggare, lite bättre. För det här ska inte på något som helst sätt få knäcka mig, det gör ont självklart, men fan heller tänker jag låta det göra något mer än så! Nej du, nu har den där djävulen kikat fram och slipat min fokusering ytterligare, knivskarp är den och inget kan stoppa mig.
Så tacksam för det ja faktiskt har i mitt liv, för även om det säkert finns liknande rötägg ute där så har jag en tight ring med människor runt omkring mig som jag verkligen kan lita på. Som aldrig skulle bete sig så här, de är med andra ord mina riktiga vänner.
Och visst kan det tänkas att jag är orättvis i min behandling av de båda parterna, men det är bara att se till vilka de är. Den ena parten förväntar jag det här slags beteendet från, hur ovälkommet och sårande det egenligen är, så därför fick denne “bara” sin sista varning, för ett sådant beteende skall inte uppmuntras. Händer det igen är denne ute ur mitt liv, och bara för att denne fick en chans till betyder det inte heller att allt är förlåtet. Från det andra hållet är sådant här beteeende inte på något sätt vare sig aceptabelt eller förväntat, kanske borde ha förstått att det skulle kunna bli så här, men jag ville verkligen tro på godheten som jag trodde fanns där. Dumt av mig, för nu kom det ju som en käftsmäll och då är det No mercy som gäller. För sånt här beteende vill jag inte ha hos någon som jag kallar för vän, men men bara att lära sig från sina misstag och nästa gång tolka varningarna från början, inte ge några ursäkter utan det är hårdare tider nu.
Men allt känns redan lättare och det är så skönt när man ser all skit som jag blundat för tidigare. Nej, nu vänder vi blad och glömmer hela den här händelsen och fokuserar på hur jag skall göra mitt liv ännu grymmare. För det är just det jag känner just nu, fan va mitt liv är bra jämfört med andra! FAN vad jag är lycklig!
Still hurt and going through a rough time, but I’m starting to get stronger every day.
Vart hör jag hemma??
